Grottäventyr i Rannebergens naturreservat i Dalsland

På Västkuststiftelsens sida dök det upp en bild på en skylt där det stod grotta. De berättade att de fixat iordning skylt och uppmaskerad stig fram till Dalslands största grotta i Rannebergens naturreservat som ligger mellan Åsensbruk och Dalskog. Jag blev nyfiken och läste på lite mer för att planera en liten tur dit. När jag sökte på nätet upptäckte jag att det skulle finnas en geocache i grottan också. Hela familjen blev sugna på ett litet äventyr.

Idag fixade vi matsäck med mackor och varma drycker och gav oss iväg strax innan lunch. När vi kommer fram till p-platsen ser vi på Lasses gps att det bara är 300 m till grottan. I verkligheten är det ca 700 m när vi går den uppmärkta stigen som tar den enklaste vägen till grottan.

Erik och Lasse studerar reservatskartan
Det blir brantare och brantare…

I början är stigen hyfsat enkel även om den går rakt ovanför en brant. När vi närmar oss grottan går stigen allt mer uppåt och blir svårare med det tunna snötäcket. Till slut anar vi grottöppningen när vi rundar en bergvägg.

Man anar grottöppningen
Erik tar täten in i grottan

Det sluttar kraftigt nerför mot grottans öppning. Innan vi hasar oss ner så har vi plockat fram våra pannlampor. Öppningen är ganska stor men snabbt blir det lite lägre och vi får huka oss lite för att komma in. Väl inne i grottan kan man stå raklång och lysa sig runt. Enligt vad vi har läst så ska den vara runt 14 m djup. Längst in hittar vi geocachen utan att leta. Den ligger helt öppen i en plastlåda med ett pet-rör i som gör att loggremsan håller sig torr. Burken är rejält våt och vi ser också två gamla skattkistor som  nog tidigare använts till cachen.

Geocachen var extremt lätt att hitta. Den låg inte under någon sten som ledtråden hade utlovat…

Det finns mer liv i grottan än i snön utanför, även om vi såg två honor domherre längs stigen. Inne i grottan finns det spindlar (flera döda och en levande), någon sorts mygga, nattfjärilar som verkar övervintra i grottaket och en spännande prickig ”blobba”. Prickarna var nog bara daggdroppar. Erik fick syn på att det fanns mycket guld på grottväggarna och vi förklarade att det var kopparkis (”kattguld”).

”Blobban” – som antagligen var nåt slags svamp
Även nattfjärilar tog sin tillflykt in i grottan

När cachen var loggad och vi hade spanat färdigt i grottan så var det bara att ta sig ut i friska luften igen.

Vi tar oss ut igen
Skönt att komma ut i friska luften igen!

Utanför grottan bestämmer vi att vi ska ta oss tillbaka till bilen innan vi fikar för här finns inte några fina fikaplatser. Kanske kan man fika nere vid sjön som ligger bredvid parkeringen. Det visar sig att sjön har ganska risiga stränder så vi väljer fikabordet vid parkeringen innan vi åker hem mot stugan igen.

Fikasugna drar vi oss åter mot parkeringen
Fika smakar alltid bäst ute!

6 reaktioner på ”Grottäventyr i Rannebergens naturreservat i Dalsland”

  1. Spännande grotta och en trevlig vinterutflykt. I slutet på 90-talet var vi ett gäng vid grottan. Min mor bor ganska nära och hade fått indikationer på vart grottan skulle finnas. Problemet på den tiden var att markägaren inte ville att Melleruds kommun skulle skriva ut grottan på någon karta. Han ville inte ha spring i området, hette det. Gött att det verkar vara historia för det är en sevärd sak.

    1. Vi är glada att den inte är hemlig längre för den är verkligen sevärd för alla som gillar ett litet äventyr. Gissar att det var kul att hitta grottan när den inte ens fanns med på kartan!
      /Anna

      1. Ja det var lite som att söka efter en skatt. Vi hade med oss fyra barn som fick en spännande stund med ficklampor och tomtebloss. Tomteblossen var för att skämma ut alla blodsugande fladdermöss ?
        /Ronny

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.