Ruddalen – ett litet cykelparadis!

På torsdagar är Anna ledig! Vi brukar passa på och göra någon utflykt någonstans. Idag hade vi valt ut Ruddalen som utflyktsmål. Vi har ju varit där och åkt skridskor flera gångeroch lagt märke till att det finns en del fin natur precis utanför. En extra titt i Trailforks höjde intressenivån avsevärt! Massa grönt, en hel del blått och några röda stigar. Nu skall nämnas att de som rapporterat in dessa stigar till Trailforks verkar vara rätt mer avancerade än vi , så det som är grönt i området är snarare blått med flera röda och nästan svarta partier.

Blandad skog…

Naturen är överlag väldigt vacker men vild. En hel del täta snår där stigen snirklar runt i ganska lerig jordmån. På vissa ställen fanns det härliga berghällar – slick rocks.

Slick rocks

Ibland blev stigen som sagt väldigt teknisk och vi fick lov att leda cyklarna förbi rötter och lösa stenhällar. Ibland gick stigen på en liten spång så man fick utmana sin spångest!

En del tekniska problem där man helst vill leda cykeln en bit.

Min sinnebild av hur jag tänkt mig det här området närmade sig miljön uppe på tallmon i Änggårdsbergen – särskilt uppåt ”sandiga”. Men jag bedrog mig ganska rejält. Det här stället är ganska kuperat. Somligt är som sagt tekniskt, men jag tycker att det mesta är klart körbart. I och med att det fanns så många stigar kors och tvärs  så blev färden lite ryckig när man är obekant i området och skall försöka följa någon slags plan i Trailforks – flera gånger fick vi stanna och kolla rutten, och ett flertal gånger insåg vi att vi hade kört fel och fick vända tillbaka.

Inte lika slät mark som Änggårdsbergen men fullt körbart!
Ekskog med stora stenbumlingar.

På vägen genom området som sträckte ut sig i två ”njurar” – en åt nordost och en åt sydväst fanns det tretton cacher varav sex mysteriecacher. Jag hade fullt upp med att fotografera, leta stigar, kryssa mellan lerpölar och stenhinder och njuta av en härlig cykeltur, så jag hade inte ens tanken på cacher förrän vi var nästan framme vid bilen igen. Vi tog bara en cache här, men antagligen lär vi komma tillbaka hit nu när vi ”kan” området lite bättre. 

En fika vid Slottsbergs Mosse är ju obligatorisk! Idag blev det inte så ambitiös fika utan det fick räcka med en banan och en powerbar. Nästa gång har vi nog mer fika med oss! Sonen tror vi kommer att ha mycket kul att göra i den här parken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Scroll to top