Tvängen – kortvandring till vindskydd i Svartedalen

Gäller att passa på att få njuta av frisk luft och tystnad  när hela familjen har en ledig dag och vädret är skapligt. När vi ska komma på dagens utflyktsmål efter frukosten så kom jag att tänka på ett vindskydd vid Tvängen i Svartedalen som jag sett på en bild för några år sedan. Det såg ut att ligga så mysigt vid en sjö. Vi bestämde oss för att kolla upp om vindskyddet kan vara en framtida kandidat för en övernattning.

På kartan ser det ut som att kortaste stigen till Tvängen går mittemellan de två uppmarkerade parkeringsplatserna. Vi har tur och det finns en fin parkering även här. Vandringen till vindskyddet blir kort och går på skogsväg, in på Bohusleden, över ett kalhygge, förbi resterna av en gammal backstuga på 8 kvadratmeter (där det fram till 1910 bott en familj med två barn), in i skogen ner mot den lilla sjön.

Välbevarad jordkällare och husgrund längs vägen.
utsikten ner över sjön från vindskyddet.

Väl framme försöker Erik och Lasse att tända en brasa av vad som finns till hands. Allt är fuktigt och trots att de tar en uppfluffad tampong till hjälp så vill det sig inte. Efter två försök ger vi upp.

Erik hittar en avsågad granstör och vill försöka få igång en brasa även om allt är fuktigt.
Lasse hittar lite granris och någon lättfuktad tidning runt vindskyddet.
Trots tampongtricket så vill elden inte ta sig.

Vi är glada att vi har tagit med mackor och fika och har varmvatten i termosarna. Lunchen kan avnjutas till knipornas spel på sjön. Det är en härlig tystnad i skogen. Förutom kniporna och några småfåglar i skogen är det bara vindens sus i träden som hörs. Det är en tystnad som är svår att hitta i stan, men här några mil utanför så finns den. Det är bara att njuta.

Tur vi har fika och klarar oss utan elden.
Fikar och njuter av tystnaden. Bara vindens sus i träden och några fåglar hörs.

Efter lunchen blir det tid att göra lite det var och en gillar. Erik sätter sig att tälja och vi kan gå runt en sväng med våra kameror.

Tälja en stund.
Mosskapslar.
Vindskyddet sett från Bohusleden.
En istapp kvar av nattens frost. Den hann smälta bort innan vi lämnade.
Tänk om vi hade sluppit hitta konserv-, läsk- och  glasburk, te- och snuspåsar och rödlöksskal runt vindskyddet.
Erik förfärdigar en liten barkbåt!
Det blev ett litet vikingaskepp. Synd bara att strandkanten var så sumpig att det inte gick att sjösätta.

Till slut börjar det bli lite kyligt och det är dags att återvända hemåt. Hur kan vi sammanfatta vårt intryck av vindskyddet i Tvängen då?

Det är kul att krypa på upptäcktsfärd  i ruiner…
Jordkällaren inifrån.
Kalhygge med liten spång.
En liten svampkoloni på en trädstam.

Jo trevligt för en liten utflykt är det och ligger fint med utsikt över en liten skogssjö. Vi skulle inte ha valt vindskyddet för en övernattning för det känns som om solen har svårt att komma till annat än på kvällen. Det fanns inte heller något ställe där man kunde komma ner till vattnet utan att det är rejält sumpigt i flera meter. Vindskyddets skick var skapligt. Det verkade torrt även om takduken börjat lossna i framkant och den främre takbjälken börjat multna bort. Miljön runt om var inte den roligaste och ved saknades också. Sammanfattningsvis så finns det finare vindskydd för övernattning i Svartedalen men Tvängen är helt okey.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Scroll to top