Paddelpremiär i Yttre Bodane

Vår familj är riktiga finväderspaddlare. Vi paddlar mest på sommaren när vattnet blivit varmt och oftast när vi är i stugan i Dalsland. I år har paddelpremiären dröjt ända in i juli. En av de sista turerna förra året blev lite väl äventyrlig när Vänern blåste upp snabbt och gav oss rejäl vind och stora vågor under hemfärden. Kanske inte så skräckinjagande för den som är van men med sonen i egen kajak så blir ansvaret lite större. Nu hade vi kollat prognoserna ordentligt och sett att det skulle hålla sig så där fint på 2-4 m/s hela dagen.

Med kajaker färdigpackade med lunch och extrakläder rullar vi ner dem till stranden på kajakvagnar. Blå himmel och aningen mer vind än vi trott har vi när vi ger oss iväg ut. En granne vinkar av oss från en klippa och snart är vi ute vid Tångholmen. Antingen har vassytorna minskat i Vänern eller så har Västkuststiftelsen varit flitiga med sin vassröjningsmaskin. För några år sedan kunde man inte paddla mellan Tångudden och Tångholmen men nu är här enkelt att komma fram, bara att lyfta rodret så att man inte får med sig näckrosorna.

Snart har vi passerat ett stycke öppet vänerhav och gör ett första strandhugg på Gåsen. Där letar Erik upp en geocache med hjälp av Lasses gps och jag sträcker på benen längs stranden. Jag får plocka fram den medhavda skräppåsen och börja ”plogga” (plocka skräp när man promenerar eller joggar). Oftast är det ganska rent på reservatet men här låg en chipspåse och en gammal plastbytta.

Snart paddlar vi vidare mot Snöön med härliga klipphällar. Här blir det lek och bad för Erik innan lunchmackorna åker fram. Vi ploggar även här och har snart fyllt säcken med gammal juiceförpackning, hamburgerpåse, snöre och frigolit.

Till slut undrar Erik om det inte har börjat blåsa mer än när vi paddlade ut. Vi bestämmer oss för att paddla hemåt innan det blåser för mycket. Snabbt kan vi konstatera att det blåst upp ganska rejält den här gången också. Först blir Erik lite rädd men vi försöker förklara att vågorna är lika härliga som när han vågsurfade och att man kan försöka surfa med den hemåt. Snart upptäcker han att det går bra och blir lugn och glad igen. Vi pratar om hur man ska göra om man går runt med kajaken. Snart är vi förbi den värsta öppna delen av paddlingen och kan vila lite innanför Tångholmen innan vi fortsätter den sista biten tillbaka mot stranden vid stugan. Det går bra den här gången också men som vanligt när det blåser blir det inga bilder för man är fullt upptagen med att paddla på och att hålla koll på varandra. Jag märker efteråt att jag tappar min paddelteknik när det blåser på rejält. Istället för att använda ryggmusklerna börjar jag jobba med armarna vilket är betydligt mer tröttande för kroppen.