En misslyckad pilgrimsvandring – Buterudleden

Planen är att vandra Pilgrimsleden från Ulerudstjärnet en liten bit norr om Håverud och vidare norrut tills leden korsar vägen vid Högelund lite norr om Tisselskog. Jag har valt ut den mest vilda delen av leden som slingrar sig nästan bara i naturen och inte på några vägar. Jag har också hittat ett ställe där man kan nå leden utan att det finns bommar över vägen. Verkligheten visar sig vara annorlunda än kartan och när vi kommer fram till tillfartsvägen står där en liten men tydlig skylt som meddelar oss att här får man absolut inte köra in även om vägen saknar bom. Att starta vandringen med 3-4 km grusväg för att komma till leden är inget som lockar. Efter att ha testat några andra lösningar för att komma till leden är det bara att ge upp för dagen. Min egendag med pilgrimsvandring och god matsäck kommer inte att bli av den här dagen.
Vad ska jag då göra medan Lasse och Erik ger sig iväg på sina mountainbikes för att geocacha en runda? Efter att ha deppat ihop i fem minuter och kramats på av sonen kommer jag på att jag sett en naturreservatsskylt i närheten på andra sidan bilvägen. Kan där finnas någon trevlig vandring att göra istället? Vi åker till skylten, jag hoppar ur bilen och tittar på kartan. Jo där går en prickad led ända ner till Håverud. Perfekt! Jag tar mig in till leden via en igenvuxen bomväg och en kraftledningsgata i norra delen av reservatet. Här ska det vara ca 5 km att ta sig till Håverud.

Snabba beslut – Buterudleden istället för pilgrimsleden.

Leden startar med lite fin utsikt norrut över sjön Råvarp. Genast när jag börjar gå märks det på stigen att nästan ingen har gått här före mig. Hade man inte kört med någon slags slyröjningsmaskin ganska nyligen så hade leden varit helt igenväxt. Ganska ofta får jag stanna och spana efter de orange markeringarna för det är svårt att se på marken var stigen går.

Fin utsikt över sjön Råvarp i starten.
Inte många som har gått här innan mig.
Tallörten saknar klorofyll.

Efter en stund får jag syn på idegran. Det är nog de största idegranarna jag har sett, rejäla träd. Tyvärr är en stor del av den norra halvan av leden dragen vid och rakt över kalhyggen. Känns lite märkligt att först besluta om ett naturreservat 2008 för att sedan kalhugga ett stort område knappt tio år senare. Det kan knappast vara för lodjuret som ska finnas här då och då. Jag funderar på vad som kan ha hänt där jag trasslar mig fram längs det som ska föreställa vandringsstigen.

Norra delen av leden består av en del kalhygge.
En mörk och vacker skogsgräsfjäril.

Ungefär halvvägs så förändras landskapet. Efter att ha passerat kraftledningsgatan igen så kommer jag in i en ekhage och skymtar en gård. Plötsligt får jag syn på ett gäng nyfikna nötboskap. För säkerhets skull skyndar jag på ut ur hagen ifall de får för sig att bli för närgångna. Efter att ha passerat en masugnsruin så är jag halvvägs och bestämmer mig för att ta sen lunch på en fin bänk vid stranden, nära ett vindskydd med eldstad och vedklyv.

Ett kort stycke öppet beteslandskap…
… med tillhörande nyfikna nötboskap.
Ruinen av en gammal masugn.

Jag börjar med att packa upp allt i ryggsäcken för de som är nyfikna på vad jag har med mig på en dagstur. Efteråt inser jag att jag missat kompassen i ett fack, men för övrigt stämmer bilden bra. Regnjacka och tröja hade jag klarat mig bra utan. Men man kan aldrig veta i förväg att de enda regndropparna ska komma när jag är framme vid målet i Håverud. Kompass och förstahjälpen är också sådant som nästan alltid blir liggande i packningen, vilket är bra, för det betyder att jag inte har skadat mig eller tappat bort mig. Efter uppvisningen av packningen är det bara att hälla upp kaffe och plocka fram goda mackor och kokt ägg.

Innehållet i min dagturssäck, bara kompassen som ligger kvar i säcken.
Lunchfika när bara 2,5 km återstår av leden.

Med kaffe och ny energi i kroppen är det bara att ta sig an den sista delen av leden. Här har jag gått förut och letat geocacher med familjen. Den här södra delen av leden är i alla fall mer upptrampad och i mitt tycke vackrare än den norra halvan. Efter en stunds vandring närmar jag mig Håverud och jag ser kanalbåten komma åkande i riktning mot slussarna.

Stranden vid Åklång.
Vacker fjäder på stigen. Kan det vara från en morkulla?
Sista delen av stigen är bättre och lättare att ta sig fram.

Till slut leder stigen med trappor nerför branten mot kanalen och jag är framme vid dagens mål. Lasse och Erik möter upp efter sin geocacherunda och vi avslutar dagen med varsin lyxglass innan vi åker tillbaka till stugan. Det blev ingen vandring på pilgrimsleden den här dagen men den blev alldeles okey ändå.
Ska jag recensera Buterudleden som vandringsled så får norra halvan ett lägre betyg, för stigen var ganska obefintlig och för att vandringen stördes av kalhygge. Den södra halvan av leden får godkänt. Här är leden bättre men kanske inte jättespännande om man inte är geocachare förstås. Kanske är det bara jag som är bortskämd som jämför med de fina lederna i Yttre Bodane ett par mil bort.

På ingång i Håverud.
Akveukten med rälsbuss, slussning av båtar och bilar på bron i bakgrunden.

5 Comments

  1. Peter Lundberg
    12 juli, 2017

    Jag gick också en bit av leden för flera år sedan och upplevde att flera sträckor var svåra att hitta. Nu tror jag inte att det här någonsin har varit en egentlig pilgrimsled. Pilgrimer på medeltiden torde inte ha valt strapatsstigar som dessutom gick i marker där man kunde räkna med överfall och elände.
    Så ”pilgrimsvandring” har blivit ett uttryck utan mening. Men frågan är ju hur mycket service det ska finnas på en vandringsled. Och helst ska det inte cyklas på den alls, tycker jag.

    Svara
    1. Anna Kristiansson
      12 juli, 2017

      Nej att det är exakt den sträckningen som gällt en gång finns nog inga bevis för. Jag såg det mer som en möjlig fin naturvandring. Den sträckan är nog inget vidare med cykel.
      Som jag har förstått det har man byggt ut leden i söder från Holms kyrka till Vänersborg. Där ska leden gå mer längs vägar och även lämpa sig för cykel om man vill.

      Svara
      1. Agneta Brogren
        12 juli, 2017

        Gjort precis samma…..tänkte gå från den där grusvägen med alla förbudsskylterna och fick tänka om.
        Gick från ”Skållerudsvägen” till Håverud på pilgrimsleden istället. Där gick leden mest på grusväg förbi fina stugor men ingen vild natur direkt….
        En annan gång gick jag från Skållerudsvägen åt andra hållet mot Holms kyrks men gick bara till 45:an. Avslutade med kaffe på ”Country thyme”. Den biten av pilgrimsleden var bitvis inget vidare, väldigt igenvuxen. Efteråt plockade jag väldigt många krypande fästingar både på mej och hunden, hu!
        Skön sommar!
        Hälsar Agneta

        Svara
        1. Anna Kristiansson
          12 juli, 2017

          Jag som gillar kartor hade spanat in att just den sträckan jag valt skulle vara den finaste ur natursynpunkt. Gör kanske ett nytt försök och cyklar in. Då kan Lasse kanske ta min cykel bredvid sin egen ut till bilen. Han och Erik har en del geocacher kvar där inne.
          Ev funderar vi på sträckan Upperud – Livarebosjön imorgon med Pilgrimspopaktiviteten. Enda svårigheten är väl även då att komma tillbaka till bilen…

          Svara
      2. Mikael Hansson
        3 december, 2017

        Ja, söder om Holms kyrka följer leden landsvägen.
        Bara sista biten, Dalbostigen ner till Dalbobron är stigad.
        Har du gått den vackra sträckan?

        Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Scroll to top